Visar inlägg med etikett Sport. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sport. Visa alla inlägg

26 december, 2013

Surf's up, Agatha!

Titta, det här är Agatha Christie! Avbildad tillsammans med surfbrädan Fred, på Waikiki Beach 1922.
Jag hade ingen aning om att deckardrottningen ägnade sig åt sådana fritidssysselsättningar, men tydligen lärde sig Agatha surfandets ädla konst under sin årslånga jorden-runt-resa.
Om surfandet skriver Agatha i sin självbiografi:
"Oh, it was heaven! Nothing like it. Nothing like that rushing through the water at what seemed to you a speed of about two hundred miles an hour; all the way in from the far distant raft, until you arrived, gently slowing down, on the beach, and foundered among the soft flowing waves."
Jag gillar att tänka mig Agatha på en surfbräda!

Mer om surfandet och om resten av jorden-runt-resan går att läsa i The Grand Tour, en resedagbok med bilder, som jag måste erkänna att jag, trots att jag inte är någon större Christie-fantast, blir lite nyfiken på!


Via: The Guardian

29 mars, 2012

Jag läser om sport (!!!)

Mördaren måste ha varit ursinnig - på liket efter fotbollsspelaren Sebastian Lilja kan man räkna till drygt 60 knivhugg. Han hade inte en chans att värja sig. Polisen tror först att mordet är en hämnd för att Lilja svikit fansen och bytt klubb, men ju längre utredningen pågår, desto fler indicier hittar man som pekar mot något helt annat. Mördaren måste ha varit någon som stod Lilja mycket nära.

Katarina Wennstam är en av mina favoriter när det kommer till svenska deckare, eftersom hon skriver bra och spännande samtidigt som hon tar upp aktuella problem och frågor kring feminism, jämställdhet och könsroller. Det gäller även i nya boken Svikaren. Här får man en både skrämmande och intressant inblick i sportens värld och trots att jag i vanliga fall inte bryr mig det minsta om fotboll, läser jag ändå spänt vidare. Guldstjärna till Wennstam som lyckats med det!


Jag tycker också mycket om skildringen av advokaten Shirin Sundin och kriminalinspektör Charlotta Lugn. De är båda två en skön och välbehövlig paus från alla sega polisgubbar som genren annars översvämmar genren. Tydligen är det meningen att vi ska få följa dem i flera böcker framöver, och det ser jag fram emot.

Det enda jag har att invända mot Svikaren är att den i vissa partier övergår till att bli väl polemisk och lite övertydligt pedagogisk när den ska förklara hur delar av rättsprocessen/utredningen går till. Det känns mer som att läser rakt ur Wennstams research-anteckningar istället för ur en roman. Detsamma gäller en del av utläggningarna om hat- och våldsbrott; de känns mer som föreläsningar än som repliker. Å andra sidan kanske det behövs. Det ruggiga som stannar kvar efter att man läst ut boken, är ju det faktum att det här lika gärna skulle kunna vara hämtat rakt ur verkligheten. Det är både tragiskt och hemskt att vi inte har kommit längre än så. Men kanske är Wennstams böcker ett litet steg på rätt väg? Jag hoppas på det.

Andra som läst: DN, SmP, GP, Bokgalleriet.
Läs också vad jag skrivit om Katarina Wennstams tidigare böcker: Alfahannen och Dödergök.

16 oktober, 2010

Mest oväntade lästipset hittills

Lyssna nog nu, för det här är en replik ni bara kommer höra från mig en enda gång: Jag tycker att ni ska läsa sportsidorna i dagens Sydsvenskan. Japp, sportsidorna.
Varför? För att de handlar om böcker. Också något som nog bara kommer hända en enda gång.

Det hela handlar om MFF:s Dardan Rexhepi som visar sig ha oväntade sidor (kanske är det bara jag som är fördomsfull) när han både tipsar om sina favoritböcker och berättar att han skriver dikter på fritiden. Möjligen blir det en hel diktsamling till slut, säger han. Hm. Ja, varför inte? Jag tror hur som helst att en fotbollskille som pratar positivt och glatt om sitt intresse för böcker och läsning är den bästa reklam bokvärlden kan få om man vill locka nya, ovana och eventuellt tveksamma läsare. Klyftan mellan sportfantaster och boknördar är fortsatt avgrundsdjup, men att Rexhepi visar att han tycker att det är schysst på biblioteket innebär åtminstone att en liten bro byggs över stupet. Förhoppningsvis kan det få något litet fotbollsfans därute att följa efter. Och någon liten bibliotekarie att gå på match, kanske?

Läs artikeln här!