13 februari, 2008

Blottade bringor och bitmärken

Vad får man om man korsar Fabio med Nosferatu?

Tro det eller ej, men det blir faktiskt en hel genre: paranormal romance. För alla som alltid tyckt att det är något visst med varulvarnas håriga handflator. Ljuv, gärna förbjuden, kärlek med en övernaturlig twist. Här ryms allt från Shanna Swendson och Charlaine Harris (jag vet att jag namedroppar henne konstant, det är bara för att jag längtar till nästa del av Sookie Stackhouse) till den mer ljusskygga delen av genren. Den som bäst läses i ensamhet om natten. Det var den senare jag tänkte att vi skulle ägna oss åt idag. Jag hade nämligen lite tråkig på jobbet igår, vilket oundvikligen ledde till Amazon vilket oundvikligen ledde till dessa fantastiska omslag som jag bara måste få dela med mig av:


Dark Desires After Dusk. Ojojojoj. Jag blir så till mig att jag glömmer bort att kommentera och istället går direkt till nästa hunk. Denne man är fångad i en mer traditionell pose:
Lägg märke till det lyfta benet, komplett med foten pekande nedåt i skarp vinkel samt de plutande läpparna som kämpar för att nå varandra. Det kan jämföras med:

Ett verkligt originellt omslag - här är det machomannen som har lyft på benet och snott det runt sina drömmars mål. Antar att det har att göra med det keltiska islaget, det brukar ju ofta innebära girl power där kvinnor antingen utövar wicca i lång klänningar eller rusar nakna i skogen. Fördomar? Nej nej, inte jag inte...

Min favorit i genren muskelsvällande omslag är dock den här leopardmönstrade mannen:


Här är det riktigt avancerat. Observera hans beslutsamma men ändå känsliga blick samt hur han i sann Tyra Banks-stil vrider sig i en fördelaktig vinkel framför kameran så att hans trekantiga överkropp framträder tydligt. Hunkens hetta förstärks av elden nedtill som fint samspelar med den röda texten (vars typsnitt får mig att associera till hästbäckerna man läste på mellanstadiet, men det kanske är bara jag...).
Visst är det fantastiskt? Kan pigga upp vilken glåmig arbetsdag som helst. För dig som inte kan få nog - sök på Paranormal Romance på Amazon så kan du fördjupa dig hela dagen lång.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Själv brukar jag roa mig med
http://www.judgeabook.blogspot.com/
när jag har tråkigt på jobbet.

Eller så går jag hit:
http://katastrofalaomslag.blogspot.com/

Skrattfest hela dagen!

Anonym sa...

Haha! För att säga det med en anglicism: du gjorde min dag. ;)

lazy sa...

Man kan även roa sig med kreativa bokbeskrivningar...
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=54937
http://www.sfbok.se/standardfiler/fra.asp?dir=4000&ID=4206
*hrm*

lazy sa...

Vet inte varför inte länk 2 fick plats, testar såhär:
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=28376

Country Girl sa...

Det är helt underbart! Som harlequin fast i helt andra miljöer. Samma poser på omslagen, dock. Himmel. Vad de kan hitta på.
Undrar förresten hur det känns att måla de där omslagsbilderna... Det kan ju vara en karriär att ha i åtanke!

Calliope sa...

Judge a book-bloggen är en favorit i repris. Funkar i alla lägen. Katastofala omslag var en ny bekantskap - lite som boken Svenska Dansband. Verkar som att det finns fler vansinnigt fula skivomslag än bok-dito? Måste bero på att boknördarna har mer stil än skivnördarna, eller hur?

SF-bokhandeln skriver alltid bra, ofta roliga beskrivningar! Det är mycket skojigare att läsa om böckerna där än på andra ställen. Fast jag måste säga att jag beundrar dem för att de lyckas få in mkt+korrekt info i texterna också, samtidigt som de är personliga och underhållande. Snyggt gjort. Fast den med skinnflöjten var en smula mer personlig än något jag sett på sajten tidigare :)

Och Ylva, du ska inte fråga Harlequin om du får lov att testa på att rita omslag också, istället för att bara översätta? Kunde vara något... Tänk att fantisera ihop dessa muskelberg dagarna i ända...hm. Lät kanske lite frånstötande när man tänker mer på det...

Anonym sa...

Det blev visst en betraktelse också: http://www.vildvittra.se/13/2008/02/13/vitt-2/

Country Girl sa...

Hihi, jag har funderat på det (jag har ju faktiskt gått på målarskola i flera år), men jag vet inte om jag skull kunna behålla mitt förstånd intakt om jag väl begav mig ut i just DEN omslagsvärlden...

Hypergraphia sa...

Otroligt roligt. Vi hade en slags hårdkokt skottsk klanhistoria i det skottska antikvariatet där jag jobbar, som, fast jag antar att målgruppen var män, sportade rejält med oljat skinn och bara manliga bröstvårtor på omslaget. Vi brukade alla bläddra igenom den och sätta hundöron på sidorna med privata detaljer. Språket var absurdt dåligt. Jag vet inte vem som köpte boken i slutet, men på första sidan stod en serie köpstarka argument tecknade i blyerts. Vad gör man inte när man är uttråkade på jobbet.