Utsökt nyupptäckt spök-noir

Hallå alla fans av Elizabeth Hand och Gillian Flynn! Jag har en ny bok åt er att läsa: The Sleeping and the Dead av Jeff Crook. Delikat mörk, välskriven och ruggig. Och med extra bonus - spöken! Jag hittade den av en slump på biblioteket och är väldigt glad över att den fick följa med mig hem.

I The Sleeping and the Dead möter vi Jackie Lyons, fd polis i Memphis. Efter att hon blivit avskedad på grund av drogmissbruk, hankar hon sig numera fram genom enstaka inhopp som brottsplatsfotograf. För att dryga ut den magra lönen säljer hon i hemlighet vissa av bilderna vidare till samlare med smak för det morbida.

På senare tid har Jackie fotograferat flera extrema, bisarra mord som polisen misstänker alla har begåtts av en och samme gärningsman, The Playhouse Killer. Men när Jackie undersöker bilderna, skymtar där saker som ingen lagt märke till på plats. Någon tycks smyga omkring på brottsplatserna, gömma sig men ändå följa varenda liten del av polisens arbete. Det borde vara omöjligt. Eller? Samtidigt som Jackies eget liv faller sönder allt mer omkring henne, blir hon allt mer övertygad om att hon ser något som ingen annan förmått upptäcka.

Jag gillar verkligen hur Jeff Crook beskriver den extremt trasiga och självdestruktiva Jackie. Hon är - och inte bara på grund av kameran - som en litterär syster till Cass Neary från Elizabeth Hands böcker. Samma avoga, taggiga sätt, samma mörker inombords (fast frågan är om inte Jackie faktiskt har lite mer skäl att vara anti/nere än Cass; hennes liv har verkligen varit fruktansvärt). Jackie upplever det som att hon själv ser spöken, både i verkligheten och på bilderna - och här finns vissa scener som får håret att ställa sig rakt upp när man läser - men det är ändå upp till läsaren att bestämma om det verkligen är något övernaturligt eller bara något hon inbillar sig som ett resultat av hennes extremt ohälsosamma leverne. Mycket snyggt gjort av Crook.

Det enda jag har att anmärka på är att mordplotten, liksom i så många andra seriemördarböcker, blir en aning överdriven. Det hade räckt med hälften så många mord, hälften så störd mördare, hälften så bisarra sätt att dö för offren. Det är ändå inte behållningen med boken. Men man köper det ändå, för Crook skriver såpass bra, både med stämning, miljöer och karaktärer. Han är som sagt helt okänd för mig och The Sleeping and the Dead är hans första thriller. Han har tydligen skrivit fantasy tidigare - men efter det här hoppas jag att han skriver fler deckare eller romaner, för oj vilken glad överraskning det här var! Passar utmärkt som mörk och mystisk semesterläsning!

Underligt bonusfakta: boken är blurbad av Tom Franklin, Jennifer McMahon - och Åke Edwardson?! Mycket skumt val. Kanske ville man åt det berömda skandinaviska deckarmörkret, eller något ...?

En trygg famn att läsa i

Jaha, vem köper en elefant att läsa med/på till mig? Jag vill ha en nu, tack. 

Mjuk och stor och snäll ska den vara. 

Äntligen i min hand

Efter lång och ivrig väntan, lite gnäll, lite vånda och excellent anskaffningshjälp på Twitter är Curtis Sittenfelds Sisterland äntligen i min hand! Whee! Är helt orimligt pepp på denna stackars bok. Nu saknas bara tid att läsa den; pga jobb kommer jag nog inte kunna börja på den förrän nästa vecka, vilket ju är outsägligt tragiskt. Samtidigt vill jag ha tid att gotta ner mig ordentligt när jag väl börjar, så egentligen kanske jag borde spara den till semestern ...? Fast hur skulle det gå till? Och då vinner ju Bokbabbel utmaningen om vem av oss som läser ut den först ... Svårt, detta. Mycket svårt. Men hur som helst - pepp!

Hej då Sookie!

I den senaste versionen av Kindle-appen för iPad finns en behändig liten knapp som heter X-ray. Trycker man på den får man upp ett slags register för boken man håller på att läsa; man ser alla namn på personer och platser som nämns på sidan/i kapitlet/i hela boken och på vilka sidor de finns. Till de viktigaste får man också en liten kort förklaring. Bortsett från att det är en praktisk funktion som jag säkert kommer att använda en hel del, drabbas jag under tiden jag läser sista och senaste Sookie Stackhouse-boken Dead Ever After, av en mycket stor lust att ta reda på hur många gånger ordet shower förekommer i texten. För jäklar i min lilla låda vad det duschas i den här boken. Sookie har nog aldrig varit så skinande ren som här.

Tyvärr blir också det där evinnerliga duschandet det bestående intrycket av boken. Med tanke på att det är sista delen i serien och att Charlaine Harris ju blivit mordhotad av upprörda fans, hade jag förväntat mig lite mer - men Dead Ever After blir just aldrig så värst spännande. Visst, det händer väl ett och annat sådär, men jag blir aldrig sådär fångad och förtjust som jag blev i början av serien. Dead Ever After är precis som sina närmaste föregångare mest ett litet ledset eko av en serie som en gång var kul men som borde ha fått dö för länge sedan. Den är inte dålig, men alltsammans känns bara lite trött.

Och vad tyckte jag om slutet då? Lugn, jag ska inte spoila. Jag tyckte att slutet var ok - det kändes som om Charlaine Harris tog farväl av en karaktär hon känt länge och tyckte mycket om och som hon därför ville väl. Jag tyckte slutet var rätt logiskt och i linje med serien. Så ja, helt ok på det sättet. Synd bara att det inte var lite spännande också. Men, men. Nu känns det mest skönt att serien äntligen är slut.

Eller nej - vänta nu - naturligtvis är det inte slut. Lika förutsägbart som att monstret reser sig igen efter att ha förmodats vara dött i en kass skräckfilm, kommer en uppföljare till serien redan i oktober. After Dead är förvisso ingen "riktig" bok, utan mer en uppslagsbok om vad som händer de respektive karaktärerna efter seriens slut, men ändå. GUD LÅT SERIEN DÖ NÅGON GÅNG, ÄR DU SNÄLL, CHARLAINE!!! Jag förstår att det är svårt, men snälla ...

Penguin horror covers

Ok, jag erkänner att jag är lite trött och inte så smart just nu, men HAHAHAHA!!!! Kan ingen vara snäll och tillverka de här åt mig på riktigt?

Tips till beundrare

Klipp bort Harlequin-loggan nertill, så håller jag helt och fullständigt med.
Och, on that note:

Nu har jag ju redan en finfin make, men för den som vill

fånga annan valfri medlem av #boblmaf tänker jag mig

att en bokhandelsdejt vore en bra start. 

Djävulskt nyfiken

Hittade den här i Forums senaste nyhetsbrev och blev väldigt nyfiken: Djävulen hjälpte mig av Caroline  Eriksson, en roman om Yngsjömordet. 

Så här skriver förlaget om den:

Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.
Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige.

Som sagt - mycket nyfiken! Någon av er som varit snabb och hunnit läsa den redan?

Bibliotekskärlek

Via BforBel

På bio med Gatsby och Joss Whedon

Helgnöje: se The Great Gatsby på bio. Helt ok film, åtminstone efter att de inledande 45 minuternas berg- och dalbaneklipp (tänk Moulin Rouge-stil) hade lugnat ner sig så att jag inte längre behövde vara åksjuk. Efter det blev den riktigt bra. Ingen 5 av 5 möjliga i betyg-film, men en 3,5:a, kanske. Största behållningen? Miljöerna och kläderna. Jag menar, what's not to like med en tid där en frisyr som liknar min är det hetaste heta och där allt från klänningar och smycken och möbler och bilar är toksnygga?

Bion gjorde också reklam för Joss Whedons senaste skapelse, en filmatisering av Shakespeares Much Ado About Nothing. Den verkade så skum att vi utan tvekan måste gå och se den när den kommer (USA-premiär i början av juni, svenskt datum är nog inte satt ännu). Här är en trailer att klura över tills dess:

Heja Norge!

Nä, men nu tycker jag att det är dags att vi tar och firar lite 17 maj här: 

Två påsar morötter och en bok, tack

"Grönsaker är nyttigt. Böcker är nyttigt. Alltså ställer vi dem i samma hylla."
Eller? Jag är inte helt hundra på hur resonemanget gick som gjorde att vi på vårt lokala HEB här i San Antonio hittade barnböcker intill salladsdressing och minimorötter - men visst, kreativa sätt att sälja böcker ska alltid applåderas! *Klapp, klapp!* Billigt var det också.

Om Strindberg kunnat googla ...

Via Twitter hittar jag detta briljanta och sjukt roliga: hur hade Strindbergs sökhistorik sett ut om den store författaren hade kunnat googla? Siri vin Essen-bilder, recept på köttbullar och guld, hur bota hallucinationer ...?
Klicka in till Telegrafen och fröjdas ni också!